Jag och tjejer. Ibland så undrar jag om det är en bra idé. Jag tänker ofta på hur jag är som person, och hur det skulle bli i ett förhållande. När jag träffar en tjejer så visar att jag är: självsäker, lugn, visar humor och visar att jag kan bete mig helt enkelt. Men jag har ett stort problem. Jag har svårt för att visa känslor. Jag träffar en tjej nu, som jag känner att jag trivs väldigt bra med, och jag känner ett slags lugn och en inre harmoni när jag är med henne. Hon har en personlighet som kompletterar min väldigt bra. Vi har precis samma humor, skrattar alltid väldigt mycket tillsammans och hon har ett väldigt gott hjärta, vilket får mig att må bra.
Det här med att jag har svårt för att öppna mig och visa känslor. Det är inte medvetet. Jag försöker öppna mig så mycket jag bara kan, och för en tjej som henne vill jag bara visa en massa känslor. Men jag kan inte. Och det känns för jävligt. Jag är så fruktansvärt rädd för att hon ska tappa intresset för mig. Att hon ska känna sig oönskvärd eller något annat dumt, på grund av att jag har så svårt för mina känslor. Jag har förklarat läget för henne, hon vet varför jag funkar som jag gör och hon förstår. Hon till och med skrattar bort det och kallar mig skämtsamt för "Mr. Romance". Det är helt underbart att hon har sånt tålamod och förståelse. Men jag förstår också, att det inte kommer kunna vara så för evigt.
Därför har jag bestämt mig för att jag måste ta chansen och försöka visa att hon betyder. Jag ska göra något fint för henne, men jag vet inte vad än. Vad det än blir: Varje gång jag glömmer bort att ringa, eller har svårt för att visa känslor, så gör det så fruktansvärt ont i mig. Att göra henne besviken är riktig tortyr. Hon säger att det inte gör något, att hon förstår och att hon inser att det kommer bli bättre. Men hur mycket jag än vill tro på att hon inte blir besviken, att hon inte bryr sig, så förstår jag att det måste tära på henne. Och det känns väldigt hemskt.
Jag får se på problemet så här: Jag har i alla fall insett vikten av problemet, och insett att jag måste göra något åt det så fort det bara går. Det kommer inte bli bra på en gång, det förstår jag med. Men jag har lovat mig själv att göra allt jag kan för att förändra mig.
Till tjejer där ute: Om en kille inte visar så mycket känslor, så tro inte att killen playar eller inte älskar/uppskattar er. Det kan ligga väldigt mycket bakom. Så om ni gillar en kille, och du ser det här som ett problem. Så skjut inte bort killen ifrån er. Gör tvärtom. Försök ta tag i det. Prata med killen, se vad han säger. Det är också viktigt att du som tjej visar förståelse för killen. Vill han göra en förändring, så låt han göra det. Ge han lite tid, ha lite tålamod. Rom byggdes inte på en dag.
Tack för mig, för idag. Fred ut!.
